attblogga

Jag sitter här och ska skriva något. Har skrivit. Och lagt in bilder. Och tagit bort alltihop igen.
För just precis nu kan jag inte påstå att jag vill dela med mig av mina tankar.

Mer än de tankar som rör att jag inte vill dela med mig. Dem kan jag gärna dela med mig av.

Jag skulle kunna välja att "skriva av mig"  här på bloggen. Strukturera upp det som behöver struktureras upp. På bloggen. På nätet. Men det går inte. Det går ett larm i huvudet.  Det är verkligen skillnad mellan att skriva om politik. Eller film. Eller foto. Eller cykling. Eller TV-spel.  Och att "skriva av sig".

Jag förundras över...och fascineras av...att så många väljer att göra det innersta "konsumerbart", för att använda ett aktuellt ord. Har nätets oöverskådliga storhet gjort att det inte känns som ett offentligt rum längre? Några få rader försvinner i bruset...

Är det jag som är feg? Innebär ett offentliggörande av existentiella funderingar att man står upp för dem? Står man upp för dem om de inte offentliggörs?  Finns man om man inte syns? Egentligen?